Arkiv

Posts Tagged ‘Mälardalen’

Natur eller människor – vad värderas högst?

04 september 2009 1 kommentar

Efter regeringsbeslutet om Förbifart Stockholm den 3/9 svämmar bloggosfären och nyhetsflödet över av kommentarer. Många är väldigt glada. Och många är minst lika arga. Alltifrån ”High way to hell” till ”äntligen förbifarten” syns i rubrikerna. På ETC har t.ex startat namnupprop mot bygget och Johan Ehrenberg tror att vägbygget kan fälla Reinfeldt 2010.

Den som lever får se…

Men många debattörer verkar tro att Förbifart Stockholm bara skulle handla om trafik- eller miljösituationen i Stockholms län. Men det gör den ju inte. Framföralllt är det ju en jätteinvestering för transportflödena i hela mellansverige. Fråga vad företagen och politikerna i Sörmland tycker. Dom är ”rätt” positiva kan man säga…

Frågan är inte lätt. För att klara den globala krisen måste vi ha smartare transportflöden. I en internationell jämförelse är Stockholm närmast en glesbygd. Därför är det idiotiskt att vi envisas med att skapa trängsel och stopp i trafikflödena.

Om en vägtunnel för 24 miljarder är en lösning på framtidens utmaningar – ja det återstår väl att se. Men som en luttrad och erfaren regionplanerare sa på ett möte för ett tag sen ”planeringen av den där vägen går ju så fort att jag nästan börjar tro att den kommer att bli av!”

Själv är jag förnärvarande engagerad i Järvalyftet. Ett arbete som handlar om att på olika sätt skapa mer energi, mer affärer och nya flöden av människor och handel ute på Järvafältet.

Där har E18 legat som en betonggrå och högtrafikerad barriär mellan folk och fält i flera decennier. Det blev aldrig nån tunnel. Det blev aldrig nån smart och snygg överdäckning. Istället försöker man nu, flera årtioenden senare, att lappa och laga. Två överdäckningar finns med i planerna i Vision Järva 2030. Bara den satsningen går på en halv miljard. Men då återstår fortfarande attt se om Stockholms stads politiker ”orkar med” att prioritera detta (dvs om dom tycker att det är värt det) i kommande budgetar.

Ett av skälen till att Förbifart Stockholm blir så fruktansvärt dyr, är att den ska grävas ner. Av hänsyn till den sköra miljön ute på Lovön. Ett bra och dyrt beslut tycker jag.

På Lovön bor nästan ingen. På Järvafältet tio-tusentals människor. Är det inte märkligt att vi i en av Stockholms gröna kilar låter motorvägen dundra förbi utanför folks köksfönster år efter år – medan vi i ett annat naturområde – gräver ner hela motorvägen?

God ekologi och ekonomi går hand i hand

Hade i tisdags den 25 aug förmånen att vara med på två spännande samtal med initierade experter och eldsjälar. Det ena handlade om Mälarens vatten och värde. Det andra om Järvafältet.

Bägge samtalen balanserade och hanterade ekologi och ekonomi. Målkonflikten verkar uppenbar. Positionerna låsta. I den ena ringhörnan ett sårbart vatten och en grön kil i en växande storstad. På andra sidan: behovet av vattennära boende och ett sug efter ökad exploatering av gröna ytor.

Och det är nånstans där mötena börjar. En stadsträdgårdsmästare säger att ”jag jobbar med att förhindra att betongen breder ut sig” och en vattenvårdare ifrågasätter varför ”regionen måste tävla med andra hela tiden”.

På den andra flanken pratar någon visionärt om hur hela Järvafältet kan lyftas och bli ett nödvändigt komplement till Grönan och Djurgården, eller hur kommuner runt Mälaren kan locka till sig fler företag med hjälp av attraktiva bostäder.

Men med rätt samtalsklimat så öppnas diskussionen upp. Det som till en början ser omöjligt ut, blir helt plötsligt realistiskt. Med smidigt kompromissande från bägge håll sitter man efter ett tag och hör hur EUs vattendirektiv kan bli en hjälp för en bättre samhällsplanering och hur ett ”Rosendahl international” mycket väl kan komplettera ett jordbruk med hundraåriga anor.

I grunden handlar det ju om att god ekologi och god ekonomi går hand i hand. Eco-effektivitet pratar regeringen om och vill att hela EU ska bli mer bättre på att både skapa tillväxt och en bra miljö.

Och det är nog den enda vägen att gå. För om Stockholm-Mälarregionen och Mälardalen skall fortsätta växa och ta emot 600.000 nya människor de kommande 20 åren, då måste vi helt enkelt klara av att bygga attraktivt, tätt och samtidigt dra nytta av både gröna kilar och rent vatten.

Egen kompetensförsörjning bättre än EU-miljoner

Var på info-möte med Central Baltic, ett så kallat Interreg IV program som med EU-medel skall stimulera samarbete och regional utveckling över nationsgränser.

Massor av sköna EU-miljoner finns att söka. Sammanlagt 96 miljoner Euro fram till 2013. Problemet är att alldeles för få verkar bry sig. Eller har tid. Hur som helst så finns det inte ansökningar så att det räcker. Trots lågkonjunktur och kris. Eller kanske på grund av?

”Jag tror att många går på knäna nu” sa en av de rutinerade medarbetarna på Stockholms regionens europakommitté SEU . I slimmade organisationer, med mycket att göra, finns helt enkelt inte resurser att hämta hem pengarna.

Samma sak stod att läsa i ett nyhetsklipp från Regionförbundet Sörmland idag. ”Vi är dåliga på att söka pengar”, säger Iha Frykman (M) från Eskilstuna i ett inslag i SR P4

Ett par funderingar dyker upp. Antingen är det bara bra att vi inte prioriterar EU-bidrag. Vi klarar oss ändå. Skapar tillväxt på egna meriter. Eller också är det riktigt korkat. Vi missar mängder av EU-medel som hade kunnat få igång intressant utvecklingsarbete på mängder av håll runt Östersjön och i vår egen region.

Nu ska Regionförbundet Sörmland försöka samordna och inspirera till att få fler att söka pengar. Samma sak gör sekretariatet på Central Baltic. ”Jag åker runt överallt, och pratar om det här”, säger Annika Claesson, info point manager i Stockholm.

På det sk Stockholmsmötet i Stockholms stadshus igår pratades det tillväxt hela tiden. Men där var det kompetensförsörjningen som stod i fokus, inte EU-bidragen.

Förmodligen ett hälsotecken…