Arkiv

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Husby Marathon bryter mot mediabilden

Nervositeten är påtaglig. Dom flesta är debutanter och 21 kilomter på asfalt är en tuff utmaning för vem som helst. Det gäller, som i så många sammanhang, att hitta sitt eget tempo och sin egen målsättning.

Jag står och snackar med Feiroz, en av de ansvariga i gänget bakom Husby Marathon, ett gäng unversitetsstuderande och gymnasister som tillsammans tränat och peppat varandra inför Stockholms halvmarathon den 12 september.

Och dom har fått en hel del välförtjänt uppmärksamhet. Både DN och SvD uppmärksammade Husbylöparna inför loppet. Med rubriker av typen ”Unga söker styrka i halvmaran”.

För visst är vilket gäng som helst som väljer att satsa på halvmaran värda uppmärksamhet. Och inte minst om de flesta aldrig gjort det förut. Fast när jag visar tidningsartiklarna för min egen 18-åriga dotter så undrar hon lite frågande ”vad är det för speciellt med det då?”.

Och hon har ju egentligen helt rätt. Bara för att någon som ska springa ett lopp råkar ha postadress Husby så borde det ju inte ge rubriker i tidningarna. Men det gör det.

Mediebilden av Järvfältet är så präglad av svarta och negativa rubriker att de rosa och gröna t-tröjorna på gänget i Husby Marathon blir en nyhet bara i sig. Och Johan Danielsson, en annan av de ansvariga, medger att det är skönt att det för en gångs skull skrivs nåt positivt om Husby – och att så borde det vara jämnt.

Samtidigt är han glad att artiklarna inte kopplas ihop med en del av det bråk som också syns i media. ”Det var mest i början vi gjorde de kopplingarna. Det var enklare att få sponsorer och uppmärksamhet om vi pratade om att vi förebygger problem. Nu pratar vi hellre om våra framtidsplaner och vår löpning”.

Och sen ger dom sig iväg. Nån juridikstuderande, ett par KTH:are, ett par som just gått ut gymnasiet och nån som jobbar på en advokatfirma. Med lite olika målsättningar med själva loppet, men med siktet inställt på att göra sitt bästa.

Och det. Det är värt en applåd. Alldeles oavsett vilken stadsdel man råkar komma från.

Med tävlingsmänniskor i ledningen ingen hållbarhet

Var på mingel med Kairos Futures Agora-nätverk igårkväll. Med den lite överdramatiska vinjetten ”Kairos future exploration center” fick ett 20-tal deltagare från företag och organisationer lyssna till Annika Tibblin, leg. psykolog och symbolterapeut och hennes tankar om ”Betydelsen av sociala relationer och känslomässig anknytning för välbefinnande, framgång och en hållbar utveckling inom företag och organisationer.”

Hej och hå tänkte jag och satte mig långt bak i lokalen.

Men Annika Tibblins föredrag, som nog var anpassat för dubbelt så lång tid som hon hade på sig,väckte en hel del tankar. Inte minst om den typ av ledarskap som vår företags- och organisationskultur föder fram – och hur det sabbar våra möjligheter att skapa långsiktig hållbarhet.

Tibblin refererade till anknytningsteorin som i korthet går ut på att den som har trygga anknytningar till sina föräldrar blir trygg. Den som saknar det blir otrygg. Och att den som saknar grundtrygghet försöker istället kompensera det med framgång, prylar och pengar.

Det handlar i grunden om å ena sidan självkänsla. Å andra sidan självförtroende.

Nån sa nyligen att ”politiker är tävlingsmänniskor utan bollsinne”. Sanningen är nog den att både landslag, företag, partier och supermakter leds av renodlade tävlingsmänniskor. Man kommer liksom inte till toppen utan ett visst mått av tävlingsinstikt, vassa armbågar, tunnelseende och själv-fokusering.

Sen gör det ju inget om man dessutom gör sig bra från scenen, sjunger som en gud eller orkar träna dubbelt så mycket som motståndarna.

Annika Tibblin pratade mycket om ekologisk och social hållbarhet. Om att vi konsumerar fyra jordklot ungefär. Om att primitiva grupper av naturbefolkningar lever i harmoni med naturen.

Själv funderar jag på om vi överhuvudtaget kan skapa ekologisk hållbarhet så länge företag, partier, städer och länder leds av människor som måste vinna till varje pris. När alla ska bli ”världsklass”, ”världsledande” och ”ta nya marknader”.

Det känns väl som om hoppet står till green och clean tech. Att ”vara bäst” inte innebär ”sälja mest” eller ”bygga störst”, utan smartast.

Imorgon är det nationaldag. Semi i franska öppna och landskamp mot Danmark. Och förutom att tokheja på de extrema tävlingsmänniskorna Söderling och Zlatan så får man väl vifta lite med flaggan även för Sweden Green tech building! Heja!

Co2 smart eller energismart – vilket är viktigast?

Intensiv planering inför Almedalen just nu. Möte idag med Michel Viehhauser, grym expert på energiförsörjning på RTK. Slår mig att begreppet ”klimat-smart” i mångt och mycket lika gärna kunde heta ”energismart”.

Seminariet i Almedalen har vi kallat ”Storstäder är inte bara attraktiva – dom är klimatsmarta!” och det är en titel som visserligen stämmer, men som också är lite missvisande.

För även om det är så att vi som bor i stora städer gör av med ungefär hälften så mycket energi som folk som bor glest, så står ändå EUs och USAs 200 största städer för ca 20-25% av hela jordens utsläpp av Co2 berättade Viehhauser.

Det är potentialen, våra möjligheter, att skapa klimatsmarta storstäder som är poängen. Inte hur vi presterar idag.

Och även om Stockholm redan är bäst i klassen och tillsammans med Hamburg har blivit utsedd till Europas första Green Capital of EU till 2010, så har vi mycket som kan förbättras.

Det gäller att bli bättre på tre strategiska områden: transporterna, byggandet och VA-systemen.

I panelen på seminariet i Almedalen sitter Kerstin Lindberg Göransson, flygplatsdirektör på Stockholm-Arlanda, Ulla Hamilton (M), trafik- och miljöborgarråd i Stockholms stad och Svante Hagman, regionchef på NCC.

Tre personer som på olika sätt sitter på nycklar till en klimatsmart Stockhlmsregion. Själv är jag moderator. Jag räknar iskallt med att dom har mycket att komma med på samtliga strategiska områden!

Kategorier:Uncategorized