Facebook kan ge dig nya jobb!

”Facebook kan kosta dig ditt nya jobb” varnar Metro idag och hänvisar till en rekryteringskoordinator på TAT i Malmö och grundaren av minkarriär.se. Sen listar man upp ett antal grejer som är korkade och en del som är bra att göra om man vill framstå som en vettig person.

Egentligen har ju inte det här nånting att göra med vare sig Facebook eller något annat sk socialt media. Artikeln skulle lika gärna kunna ha haft rubriken ”Dåligt omdöme kan kosta dig ditt nya jobb”. Fast det hade kanske inte räknats som en nyhet…

Vad det handlar om är ju att ha nån slags genomtänkt och långsiktig strategi i sin närvaro på webben. Oavsett om man är jobbsökande 18-åring eller företags-vd eller kommunpolitiker i Mälardalsrådet. Det gäller att hitta sitt eget tilltal, tonläge och bloggredaktionella tänk.

Min egen erfarenhet är att både facebook och twitter kan ge dig nya jobb! Själv har jag både jobb-raggat, rekryterat, anlitat och fått obbjerbjudande via dom kanalerna. Både ihop med folk som jag känt längre än Internet funnits och med såna som jag aldrig träffat IRL.

Och det är ju just det som är styrkan i nya media. Blandningen!

Många funderar på om man ska vara ”yrkesmässig eller privat”. Själv brukar jag resonera som passageraren som på den amerikanska tullens fråga ”Are you here in business or pleasure?” och svarade ”I didn´t know there was a difference!”

Ps Hörde ryktesvägen att ett av mina tweets från Almedalen i juli (!) återgavs vid JMWs frukostmöte om Twitter imorse. Jisus! Hoppas det var långsiktigt genomtänkt!

Sluta kalla Twitter för socialt media – använd det istället!

Det är mycket ”sociala medier” även hösten 2009. Sätt upp det i rubriken på ett seminarium och man går ur huse för att få lyssna till det senaste.

Lite som prefixet ”e-” funkade framför vart och vartannat uttryck för 10 år sen.

Den 15 september hade jag förmånen att få prata om hur vi på Mälardalsrådet använt oss av sk sociala medier. Kvällen arrangerades av Företagarna i Stockholms län. Och mycket riktigt. Lokalen var knökafull. Arrangören slog publikrekord och luften var fylld av lika delar förvirring, nyfikenhet och skepsism.

I en uppmuntrande återkopppling skickade en av deltagarna länken till SvDs artikeln ”Sociala medier är bara till för de redan frälsta” apropå talet om att det var twitter som avgjorde det norska storingsvalet.

I artikeln påpekas att bloggar, twitter och andra micromedia bara når ”dom redan frälsta” och inte väljarna.

Själv undrar jag hur nån tror att man ska kunna vinna val om man inte organiserar och kommunicerar med och genom sina närmaste sympatisörer?! Här är ju twitter ett klockrent verktyg!

En sak som slog mig under kvällen hos Företagarna var hur missvisande begreppet ”sociala medier”. Som om all annan media skulle vara asocial? Ett mycket bättre uttryck är ”micro media”. Det sätter in begreppet/fenomenet i en tydligare kontrast till annan media. Nämligen mass-media.

Och med den uppdelningen blir det mycket mer begripligt för en företagare, förvaltningschef eller opinionsbildare kring vad man bör använda micro- respektive mass-media till.

Och inte minst. Hur de på bästa sätt kan komplettera varandra.

Twitter är för mig ett utmärkt exempel på ett micro-media som inte är det minsta socialt, men som rätt utnyttjat kan fungera som en utmärkt omvärldsbevakning och spridning av egna budskap och nyheter – små flöden.

På torsdag 24/9 presenterar Handelskammaren i Stockholms län en ”e-förvaltninsgsundersökning” som bland annat visar hur den offentliga sektorn utnyttjar sociala medier. ”Vilka twittrar i den offentliga sektorn?” frågar sig handelskammarens IT-expert Fredrik Sand och konstaterar att det ser lite olika ut.

Medan SCBs twitterkanal följs av 42 personer är det hela 1800 som följer MSBs flöde. Det kan vara en slump. Det kan också vara en order.

Men det kan också bero på att den ena aktören funderat över VAD dom ska ha twitter till, medan den andra gjort det som Roland-Philippe Kretzschmar från Hill&Knowlton sa den där kvällen hos Företagarna – det kan vara ”en konsult som sagt åt dom att dom måste vara på twitter”.

Rätt utnyttjat kan micro-media ge stora effekter och komplettera massmedia. Fel utnyttjat ger det ingenting.

Nu granskas och ifrågasätts ”nya och sociala medier” och det är bra. Frågan är vem som vågar ifrågasätta ”gammal massmedia”? Idag hade jag 7 (!) bilagor i mina morgontidningar…

Husby Marathon bryter mot mediabilden

Nervositeten är påtaglig. Dom flesta är debutanter och 21 kilomter på asfalt är en tuff utmaning för vem som helst. Det gäller, som i så många sammanhang, att hitta sitt eget tempo och sin egen målsättning.

Jag står och snackar med Feiroz, en av de ansvariga i gänget bakom Husby Marathon, ett gäng unversitetsstuderande och gymnasister som tillsammans tränat och peppat varandra inför Stockholms halvmarathon den 12 september.

Och dom har fått en hel del välförtjänt uppmärksamhet. Både DN och SvD uppmärksammade Husbylöparna inför loppet. Med rubriker av typen ”Unga söker styrka i halvmaran”.

För visst är vilket gäng som helst som väljer att satsa på halvmaran värda uppmärksamhet. Och inte minst om de flesta aldrig gjort det förut. Fast när jag visar tidningsartiklarna för min egen 18-åriga dotter så undrar hon lite frågande ”vad är det för speciellt med det då?”.

Och hon har ju egentligen helt rätt. Bara för att någon som ska springa ett lopp råkar ha postadress Husby så borde det ju inte ge rubriker i tidningarna. Men det gör det.

Mediebilden av Järvfältet är så präglad av svarta och negativa rubriker att de rosa och gröna t-tröjorna på gänget i Husby Marathon blir en nyhet bara i sig. Och Johan Danielsson, en annan av de ansvariga, medger att det är skönt att det för en gångs skull skrivs nåt positivt om Husby – och att så borde det vara jämnt.

Samtidigt är han glad att artiklarna inte kopplas ihop med en del av det bråk som också syns i media. ”Det var mest i början vi gjorde de kopplingarna. Det var enklare att få sponsorer och uppmärksamhet om vi pratade om att vi förebygger problem. Nu pratar vi hellre om våra framtidsplaner och vår löpning”.

Och sen ger dom sig iväg. Nån juridikstuderande, ett par KTH:are, ett par som just gått ut gymnasiet och nån som jobbar på en advokatfirma. Med lite olika målsättningar med själva loppet, men med siktet inställt på att göra sitt bästa.

Och det. Det är värt en applåd. Alldeles oavsett vilken stadsdel man råkar komma från.

Två förlorare – men hur många vinnare ger förbifarten?

I Stockholm City idag 7/9 beskylls planerna på Förbifart Stockholm för att vara ”miljörasism”. Även om jag själv inte kände till begreppet påminner det lite om mina egna funderingar i ett blogginlägg från i fredags 4/9 kring värderingarna som gör att vi gräver ner motorvägen där naturen är känslig, men låter en annan motorväg finnas kvar alldeles utanför folks fönster.

Men sen hann jag inte mer än till kontoret förrän jag fick tag på innerstadsupplagan av SvD och där var det inte längre förorten som var förlorare. Utan den ekologiska mjölkbonden ute på Lovön!

Även om det var lite roligt att hitta så vitt skilda nyhetsvinklar samma dag, så ligger det ju nåt i bägge resonemangen. Både människorna och naturen är känslig.

Just därför känns det skönt att i SvD den 4/9 hitta artikeln ”Bara vinnare med Förbifart Stockholm”

Natur eller människor – vad värderas högst?

04 september 2009 1 kommentar

Efter regeringsbeslutet om Förbifart Stockholm den 3/9 svämmar bloggosfären och nyhetsflödet över av kommentarer. Många är väldigt glada. Och många är minst lika arga. Alltifrån ”High way to hell” till ”äntligen förbifarten” syns i rubrikerna. På ETC har t.ex startat namnupprop mot bygget och Johan Ehrenberg tror att vägbygget kan fälla Reinfeldt 2010.

Den som lever får se…

Men många debattörer verkar tro att Förbifart Stockholm bara skulle handla om trafik- eller miljösituationen i Stockholms län. Men det gör den ju inte. Framföralllt är det ju en jätteinvestering för transportflödena i hela mellansverige. Fråga vad företagen och politikerna i Sörmland tycker. Dom är ”rätt” positiva kan man säga…

Frågan är inte lätt. För att klara den globala krisen måste vi ha smartare transportflöden. I en internationell jämförelse är Stockholm närmast en glesbygd. Därför är det idiotiskt att vi envisas med att skapa trängsel och stopp i trafikflödena.

Om en vägtunnel för 24 miljarder är en lösning på framtidens utmaningar – ja det återstår väl att se. Men som en luttrad och erfaren regionplanerare sa på ett möte för ett tag sen ”planeringen av den där vägen går ju så fort att jag nästan börjar tro att den kommer att bli av!”

Själv är jag förnärvarande engagerad i Järvalyftet. Ett arbete som handlar om att på olika sätt skapa mer energi, mer affärer och nya flöden av människor och handel ute på Järvafältet.

Där har E18 legat som en betonggrå och högtrafikerad barriär mellan folk och fält i flera decennier. Det blev aldrig nån tunnel. Det blev aldrig nån smart och snygg överdäckning. Istället försöker man nu, flera årtioenden senare, att lappa och laga. Två överdäckningar finns med i planerna i Vision Järva 2030. Bara den satsningen går på en halv miljard. Men då återstår fortfarande attt se om Stockholms stads politiker ”orkar med” att prioritera detta (dvs om dom tycker att det är värt det) i kommande budgetar.

Ett av skälen till att Förbifart Stockholm blir så fruktansvärt dyr, är att den ska grävas ner. Av hänsyn till den sköra miljön ute på Lovön. Ett bra och dyrt beslut tycker jag.

På Lovön bor nästan ingen. På Järvafältet tio-tusentals människor. Är det inte märkligt att vi i en av Stockholms gröna kilar låter motorvägen dundra förbi utanför folks köksfönster år efter år – medan vi i ett annat naturområde – gräver ner hela motorvägen?

Sälj Sverige med grön teknik

Idag åt jag broccolimuffins för första gången i mitt liv. Förmodligen sista också. Det var ”sådär”. Men att mingla på öppna hus är ingen lek. Det är ett hårt jobb, men någon måste göra det!

Nu var det sannerligen fler än jag som hade hittat till den officiella invigningen och öppnande av Sweden green tech building. Mitt i centrala Stockholm. Äntligen draperat i snygga fasad-vepor och bara ett strategiskt stenkast bort från näringsdepartementet. Perfekt riggat för att sälja världsledande svensk green tech under ordförandeskapet.

Anders Pettersson och Veronica Moraeus som fungerar som platschefer. När vi från Mälardalsrådet filmintervjuade dom tidigare i våras, berättade domatt vi vi Sverige faktiskt är världsledande när det gäller innovationer inom green tech.

Och utställningarna i SGTB:s showroom är verkligen imponerande. Ingen science fiction. Bara bra grejer. Plantor som renar luft, duschmunstycken som spar energi, bärbara batteriaggregat som inte släpper ut avgaser, osv osv. Innovationer som räddar miljön. Innovationer som också går att sälja.

För det var som sagt inte bara jag som åt broccolimuffins. Kronprinsessan Victoria invigningstalade och miljöborgarrådet Ulla Hamilton fanns på plats för att lovorda initiativet och för att påminna om att Stockholm faktiskt är utsedd till Green Capital of Europe 2010.

Det finns med andra ord gott om skäl till varför Sverige bör säljas med grön teknik. Och inte bara när vi är ordförande ur EU!

God ekologi och ekonomi går hand i hand

Hade i tisdags den 25 aug förmånen att vara med på två spännande samtal med initierade experter och eldsjälar. Det ena handlade om Mälarens vatten och värde. Det andra om Järvafältet.

Bägge samtalen balanserade och hanterade ekologi och ekonomi. Målkonflikten verkar uppenbar. Positionerna låsta. I den ena ringhörnan ett sårbart vatten och en grön kil i en växande storstad. På andra sidan: behovet av vattennära boende och ett sug efter ökad exploatering av gröna ytor.

Och det är nånstans där mötena börjar. En stadsträdgårdsmästare säger att ”jag jobbar med att förhindra att betongen breder ut sig” och en vattenvårdare ifrågasätter varför ”regionen måste tävla med andra hela tiden”.

På den andra flanken pratar någon visionärt om hur hela Järvafältet kan lyftas och bli ett nödvändigt komplement till Grönan och Djurgården, eller hur kommuner runt Mälaren kan locka till sig fler företag med hjälp av attraktiva bostäder.

Men med rätt samtalsklimat så öppnas diskussionen upp. Det som till en början ser omöjligt ut, blir helt plötsligt realistiskt. Med smidigt kompromissande från bägge håll sitter man efter ett tag och hör hur EUs vattendirektiv kan bli en hjälp för en bättre samhällsplanering och hur ett ”Rosendahl international” mycket väl kan komplettera ett jordbruk med hundraåriga anor.

I grunden handlar det ju om att god ekologi och god ekonomi går hand i hand. Eco-effektivitet pratar regeringen om och vill att hela EU ska bli mer bättre på att både skapa tillväxt och en bra miljö.

Och det är nog den enda vägen att gå. För om Stockholm-Mälarregionen och Mälardalen skall fortsätta växa och ta emot 600.000 nya människor de kommande 20 åren, då måste vi helt enkelt klara av att bygga attraktivt, tätt och samtidigt dra nytta av både gröna kilar och rent vatten.